Under de senaste veckorna har jag berättat många sägner och historier från trakten. Bland annat på Himmelsberga-Ölands museum och ljuvliga Fiddekulla trädgård. Fina varma kvällar. Några guide turer har det också blivit och jag jobbar på några nya guide turer på nya teman. Inför dessa evenemang har jag suttit och letat historier och sägner i litteratur och arkiv. Ja även träffat de som ännu lever och kan berätta. Så spännande om springkällor, jättar, näcken och tomtar.

Tomten

Tomtar har jag målats. Små grå som tittar uppfodrande på en för att man glömt utfodra ett av djuren, som flickan Matilda som en man i Långasjö berättade om i början av förra århundradet. Ja det händer faktiskt att folk även idag berättar att de träffat på han. Visst är det fantastiskt och jag blir så glad att man vill berätta. Jag samlar ju på dessa berättelser.

Tomten med katt och tupp

Tomten var ungkarl och levde nära folket och djuren. Ganska tjurig och som jag förstått roade han sig ibland med ”practical jokes” som någon skrivit- ska försöka hitta någon sådan skröna tänker jag.

Han ”drog till gården” jobbade för att det skulle gå bra. Men blev han sårad eller tjurig för att man inte skötte sig och djuren. Ja då kunde han börja ”dra från gården”. Det kan man läsa om i flera nedteckningar. Då kunde det gå illa.

Tänker att jag undrar var alla dessa tomtar tagit vägen? De som levt där med folket och djuren på gårdarna där bara trappstenen är kvar och ett gammalt äppelträd? Tänker att han sitter kanske där ännu, för oftast är de ju osynliga har jag förstått. Kanske sitter han där på trappen och idag får han prata med skalbaggarna och kanske någon räv som slinker förbi som tomtegubben här nedan.

Tomte o skalbagge

Stubergagubben – en folksaga från sydöstra Småland

I boken Historier och berättelser från Södermöre berättar Lasse Larsson gamla skrönor och anekdoter. En folksägen är den om Stubergagubben.

Där långt inne i Wärnanässkogen ligger nämligen Stuberg eller Stuveberg. Där bodde det en jätte som hade en mycket vacker dotter. Dessutom var jätten och hans dotter väldigt rika.

En pojke i trakten beslöt sig för att fria till den vackra flickan och fick ja. Så flyttade jätte flickan hem till honom och med tiden blev hon kristnad, vilket var viktigt på den tiden. Hon var otroligt stark och jobbade hårt. Kunde böja till hästskor när man behövde det. Folk var nog lite rädda för henne men hon hade också lovat sin man att vara ”jätte-snäll” . (måste skoja lite 🙂

De fick med tiden två pojkar.  En dag när pojkarna lekte i skogen mötte de en stor karl som så tittade vänligt på dem. De blev rädda då han var väldig. Han sa dock att rädda behövde de minsann inte vara för han var ju deras morfar.  Så böjde han sig ned till dem och gav dem var sitt stort guldäpple och log.

De blev så överväldigade av de vackra tunga äpplena att de genast sprang hem med dem. När de sedan kom tillbaks var dock gubben borta.

Det var såklart morfar Stubergagubben som kommit på besök

Av dessa barn, till hälften jättar till hälften människa sägs det ha vuxit upp ett starkt och kraftigt släkte vars ättlignar än idag finns i bygden. Man har till och med någon gång fått se guldäpplena enligt en ung berättare i Brudhyltan.

Trollen

Så var det även med trollen enligt en man som kallades Ankarring. Han man som levde i Eremitemåla by och hans berättelser nedtecknades i början av 1900talet. En god berättare som det verkar. I arkiven berättar han sägner om  hur det var på jättarnas tid i trakten. Hur de försvann och vad som hände därefter. Det var på ”den tiden då folk var i stort sett lika som trollen” som han berättar på ett ställe i texten. Från dessa släkter härrör sig människor som kunde se in i framtiden- dvs kloka gubbar och gummor enligt honom.

Trollen ska jag försöka illustrera härframöver. Vi får se vad det blir. Hittar så mycket former och inspiration i skogen som jag vill utgåfrån när jag illustrerar. Men ibland rinner figurerna liksom ur penseln utan en tanke. Kanske det är så det ska vara

Så mycket spännande man hittar i arkiven. I marginalen står stämplat att det är ”Icke tillförligtligt material” men spännande och intressant är det.  Säkert spännande underhållning mörka vinterkvällar men säkert fanns också de som trodde. Intressant tycker jag.

Skriv gärna en rad på sociala medier eller här nedan så jag vet att någon läser mina inlägg där ute i cyberrymden.

Är du intresserad av en guidad tur på temat sägner och skrönor eller kanske en berättarkväll? För kompisgänget, familjen, arbetskamraterna, bussresan, kickoffen ja eller föreningen? Hör då gärna av dig till mig.

 

hälsningar

Åsa Halin

Konstnär, guide och kåsör

Vissefjärda