Bilderna och illustrationerna Ja…

Som jag skrev tidigare har jag har sedan barn haft en bok om John Bauers måleri. Jag besökte Valdemars udde och såg utställningen med hans konst. När jag går här i skogen kan jag ofta se hans figurer i rötter, lav och stubbar och jag tänker att hans formspråk kommer från såklart från den Småländska skogen. Man kan se hans troll ”grina” mot en där i branten där rötter och stenar bildar ansikten och hår.

Tord Nygrens akvareller tycker jag också väldigt mycket om. Fria, luftiga och inspirerande.

Jag har en hel del foton med inspiration från skogen och  har börjat skissa på mina ”gubbar”. Tror att vätten ”Sten” nog är den jag är kommit närmast. Ni som följt mig har nog träffat honom förr. Han flöt ur penseln i julas, ja om det inte var precis dagen före julafton faktiskt.

Vätten ”Sten” anekdot av Åsa Halin 2020

Låt mig presentera andra figurer jag träffat på

I Flädingstorps skogar ser man många figurer som gömmer sig bak stammarna när man kommer

Endel kommer lufsandes över ängen som en krabba på alla fyra. När de ser att man upptäckt dem stillar de sig och lådsas vara en trädrot eller nåt.

Bortåt Grötsjö kan man träffa på buttra stentroll som tjurar i sina rösen. De har inte längre någon att skrämma då ingen ju tror på dem. De knyter nävarna i sina stenvantar och väntar på bättre tider.

Även detta förtrollade sagodjur syns i Flädingstorps skogar. Är det en gris eller är det en ren som blivit för-ekad? Historien om för-Ekningen av honom har jag ännu inte fått höra

I Bockabo kan man träffa på denne vildvuxne herre. Oftast tror de att man inte ser dem. De lossas att ”det regnar” när man går förbi. Stirrar stint framför sig i hopp om att inte synas vilket man oftast inte gör. Men räven vet var han står och kommer dit mellan varven för att skvallra lite om vad som händer i Krukö, Båldön och Gajemåla.

Vackra konstverk i sig kan man se om man tittar noga i skogen.

I vissa av byarna, övergivna gårdar omgivna av ilskna björnlokor som i sagan om Törnrosa- dessa gårdar väntar ännu på sina prinsar och prinsessor som tar sig an dem med kärlek och omvårdnad. Men det har jag berättat om i ett annat blogginlägg.

Nedåt Gullabo finns också fantastisk och inspirerande natur. Undrar om inte detta stenblock ändå inte  hade ett namn en gång i tiden? Vilken skröna tror du föddes kring detta?

En ilsken liten Gärdsmyg kan överraska en på en mossig väg. I snåret landar en nyfiken rödhake på grenen framför näsan och tittar uppfodrande, som om den har nåt att berätta.

I Grötsjö sitter ”Ettergrynet” bredvid vägen och plirar med sina piller ögon under näverhucklet. Hen är inte att lita på men inte elak på nåt vis.

Den gamla vägen slingar sig in i skogen

Jag beger mig hemåt, fullladdad med historier

Och du… skriv gärna en rad så jag ser att någon läser mina texter där ute i cyber rymden. (skriv en punkt på webbplats så funkar det)

Åsa Halin

Konstnär

Vissefjärda, Småland