Skip to main content

Sagor berättade av skogens väsen

Jag har väl alltid velat skriva och illustrera en saga. Men hur gör man en egen saga?

 

Vem har väl inte sett sagoberättaren John Bauers troll? I hans illustrationer kan man skönja den mossiga skogen, rötter och knotiga grenar som  man också ser i skogen här i Småland. Åh! om man kunde ändå…

Men så- blev jag presenterad för några Småländska sagoväsen, minsann 🙂

Nåja. Jag inser att jag kände dem innan, som barn.

 

 

 

Det finns många historier och sagor som väntar på att bli berättade. Gamla som nya.

Under en promenad – träffade jag åter på dem. Och när man väl sett ett…då såg man fler.

Stentroll och Rotingar

Man hade tagit sand ut höjden intill vägen. Träden stod nära branten och rötterna hängde ner mellan sand och sten och där kunde man skönja en hel rad Bauer-troll som satt och tjurade och glodde.

Lite längre fram stannade jag häpen och såg ett buttert stentroll som knöt näven i vanten bortåt Förlångsö.

Jag gick förbi hagen där stenmuren prydligt byggts. Mitt på ängen låg en stor sten kvar… och jag var tvungen att titta igen för det var ju ett jätte kaninhuvud som tittade upp ur kullen i Klippingsbo.

 

Ettergryn

En ny bekantskap var mitt allra första Ettergryn som jag träffade på i somras bortåt Eremitemåla. Med spretande tentakler och en rejäl mustasch under stora näsan plirar den emot en under sitt barkhuckle. Det har jag förstått är en riktig uppviglare, retsam och lismande och kan hitta på mycket ofog för en. De är inte farliga men kan vara rätt så tröttsamma.

 

 

 

 

Grenter

 

En annan typ av varelser som man upptäcker om man tittar noga. Ofta sitter de och glor på en uppe i ett träd.

De har ofta ett lätt förvirrat uttryck och är vänliga men väldigt förvirrade och ängsliga. Fråga inte dem efter vägen då kan du få vilket svar som helst.

 

 

 

 

 

 

Smålandsskogens enhörning

 

Detta tror jag är Smålandskogens enhörning. Jag vet inte namnet på dessa varelser men de är skygga, vackra och stolta.

Jag hade turen att se en som bar iväg sin valp. De bär dem i munnen som du ser. Vissa av dessa har en liten mossperuk på huvudet. Men det är långtifrån alla.

 

 

 

 

Stubbtroll och Mossingar

 

Sist här presenterar jag dig för ett stubbtroll och en Mossing.  Detta är mina första av dessa än så länge.

Stubbtrollen är skygga och ängsliga och har ofta ett fågelbo i munnen så det är svårt att höra vad de säger- om de skulle råka säga nåt. För de är också blyga.

Mossingar är få till antalet och också de vänligaste varelserna i skogen. Små, trygga och oändligt kloka. – och mjuka

 

 

 

Ja det var dem jag träffat än så länge. Vad det lider kommer de att finnas med som akvareller i en saga- men den historien eller sagan har ännu inte blivit berättad för mig.

Och du…

Skriv gärna en rad här under (anonymt om du så vill) så jag ser att det finns en mottagare av mina texter ute i cybervärlden, om så bara en smiley eller tummen upp -då blir jag peppad och fler blogginlägg kommer 🙂

Sagoberättaren

Åsa Halin

anekdoter, berättelser, fantasi, Sagor, skog, skogsväsen

Comments (8)

Kommentarer inaktiverade.