Så fortsätter Sofia Mård född i mitten av 1800 talet i Sillhövda att berätta sägnen om jättarna. Om hur Finn visar sin lata sida och hur hans jättinna ”Singa/Sonya” sammangaddar sig med drängen.

I texten skönjer man en van och duktig berättare som på bred småländska återger sägnerna hon hört under sitt liv. Och PG Pettersson som då 1931, försöker hänga med i anteckningarna när Sofia berättar- en knepig handstil. Det gick nog undan i berättandet ibland och texten blir otydlig. Men nu har jag gått igenom den och här återger jag Sofias sägen. Den nedtecknades under 1931 av PG Pettersson, Holmsjö.

Folklivsarkiven- en sådan skatt, va?

Genom Trollringen

Foto och digitalt måleri av Åsa Halin (Finns som tryck- se webb utställningen här på hemsidan)

Jättinnan på bilden är Jätten Anta som är påväg mot Antamålarör med förklädet fullt av stenar. Men här fanns fler jättar i bygden visar det sig i Sofias berättelser.

Hör mig berätta Sofia Mårds sägen från 1931 här nedan. Ja-min tolkning, då den inte är ordagrann av förklarliga skäl.   Sofia var född i mitten av 1800 talet och var en sjusärdeles berättare inser jag när jag försöker tyda texten som är svårtydd och på dialekt.

Tittar man genom trollringen så syns väsena, så sa man förr.  Och med hjälp av mitt trollspö  så framträder de på bilderna.  Ja…okej- med andra ord;  Med min fantasi och den digitala pennan så framträder de 😉

 ~ * ~

Halins berättande

Är du intresserad arrangerar jag  berättarvandringar (klicka här) på temat Histrier, historia, sägner och folktro. Jag  kan även komma till er och berätta på plats – i bussen, i föreninglokalen, under konferensen, på äldreboendet, i skolan eller kanske efter paddlingen eller vid elden på kick-offen? (Klicka här)

Åsa Halin

Vissefjärda/Emmaboda,  Sydöstra Småland

0706271401

 

Sägnen om hur Jätten Finn visar sitt lata jag och Jättinan Singa/Sonja gaddar i hop sig med drängen.

Och nu Sofia Mårds sägen om hur det gick till när Jätten Finn överlistades av drängen och hustrun. En hisklig historia med blod och mord. Såklart ville man höra hiskeliga historia och spänning även förr. Ja som när vi tittar på en bra deckare på tvn eller rentav en ryslig rysare…

Så här berättades det vid spisen om vinterkvällarna – som underhållning och kanske någon förklaring om varför saker och ting såg ut och var som det var- innan forskning, vetenskap, vetskap och kunskap. Man förklarade efter bästa förmåga för även då ställde man frågorna varför och  hur?

Så håll till godo

– och Du… skriv gärna en rad här nedan och återkoppla så jag vet att det finns någon som ser och uppskattar där ute i cyberrymden. Så blir jag peppad att göra fler.

 

Och du…

skriv gärna en rad här nedan. Anonymt går bra. Så känner jag mig peppad att berätta mer.

och … tack vår skattkista i form av Folklivsarkiven. 🙂

hälsningar

Åsa Halin

Vissefjärda