Det är knappt ett år sedan våra vandringar återigen gick över länsgränsen och in i Blekinge. Vi har tidigare följt sjön Nätterhövden (gåtfullt namn) till Nätaholm där vi stötte på den vackra jordkulan Israel Månsastugan.

Men inlägget här gäller nåt helt annat även om jordkulan är väl värt ett besök. Vi ville nämligen besöka den lilla sjön med det säregna namnet Tarmen. På vägen dit gick vi genom snårskog där vi nog bara delade stigarna med grisar och rådjur.

 

Men så öppnade sig skogen och man skönjde stora, stora flyttblock som rullat sig tillrätta när inlandsisen släppte sitt grepp om dem för 14000 år sedan. Dessa syns så tydligt i hela denna delen av Sverige. Jag brukar tänka att många av dessa flyttblock säkert höggs upp för husgrunder, murar och sten stoplar en gång under 1800-1900 talen.  Men inte heller detta gäller inlägget här. Utan nåt vi stötte på därefter…

Hällar

Jo, för efter en del hoppande över grävda kanaler och gående genom diverse sten- och skogs- ”hien” så öppnar sig terrängen och som den vackraste dansbana breder hällarna ut sig. Här har inlandsisen slipat golvhällen så vackert. Eller är det kanske ett hav, en gång?- tänker jag.

Vackra mjuka hällar med kvarglömda rundande stenar här och var. Mossan har brett ut sig över de stora mjuka ytorna. Såå vackert. Harmoniskt. Man vill nästan lägga sig och rulla ner för dem.

Och berg i dagen. Jordbundna stenar och klippor- det är nåt speciellt. Så tänkte man även förr har jag förstått. Det var nåt magiskt och starkt i folktron. Jag kan förstå det tänker jag där jag går här.

Minns hällarna i min barndoms Roslagen där i skogen bakom Svanberga där jag växte upp som barn och gärna lekte. Enorma tyckte jag då, men säkert en liten knagge om jag skulle se dem idag.

Här i Nätaholm är de rätt storslagna måste jag säga.

 

Och jag tittar upp där furornas röda stammar står sig vackert mot majhimlens blåhet.

Men bäst var det är så ryggar vi tillbaks. Där är något…

En spricka klyver hällen… och inte en liten heller.

Man känner att här är det bäst att gå försiktigt. Vad döljer sig under mossan. Sprickan som klyver gråberget är lång och rejäl. Vi går försiktigt fram för att inte halka.

Jo långt där nere ser vi en vattenspegel. Stenbumlingar och grenar… Undrar vad mer som kan dölja sig där nere?

När det hände…

Ibland vid och bred, och  ibland bara några decimeter  öppnar sig sprickan över den välvda hällen. Den nedre delen av den stora spräckta hällen vetter ut mot hygget och man tänker att om 1000 år eller mer, har den tippat ner och gjort en dramatisk ättestupa här.

Undrar hur den uppstod? sprickan.

Hur såg det ut? Hur lät det?

Som ett rungande brak från underjorden? Som ett väldigt ”Krack” som spred över bygden?

Vandrare…

och människorna som stötte på sprickan förr i tiden? De som liksom vi vandrat över de säregna vida hällarna som så vackert bryter av skogen och storstenshiena där bortåt Nätaholm.

Vad tänkte de när det stötte på sprickan?

 

Folktron och sägner?

För många hundra år sedan när folktron försökte förklara märkliga naturfenomen, formationer. Det som såg märkligt ut i landskapet förklarade man efter bästa förmåga långt  innan vetenskap och forskning. Man förklarade efter bästa förmåga.

Vad vävdes det för berättelser och förklaringar kring en plats som denna?

Berget  och hällen som ofta förknippades med troll,  kanske jättar och andra väsen. Väsen som nog var skrämmande. Jag tänker att  till en sådan här plats knöts nog historier av en mer ruggig karaktär. För att skrämma bort men också för att platsen in-ger i sig  respekt och känns lite ruggig. Här kan man råka illa ut om man tittar på den blå himlen och talltoppar, minsann eller vandrar i mörkret.

Orienterare

Faktum är att här finns några gamla band och varselrep. En person som orienterat berättade att. Jo, han minns platsen som de också stött på när man anlade en orienterings slinga. Att man tänkt att detta! måste man nog varna om och att man då  satt upp repen. Det var en tid sedan…

Men jag är osäker på om där finns nåt på kartorna?

 

Och en död hund begraven…

När jag sökt mer information om platsen på sociala medier fick jag en träff. En kvinna som minns att hon som barn besökt släktingar i trakten. När deras hund dött begravdes den i sprickan.

Det kändes lite säreget… var det så man gjorde här? Eller tyckte man bara att det var ett bra sätt att begrava den just vid detta tillfälle?

Vandrar vidare

Vi vandrar vidare men min fantasi är väckt. Dels om det finns en berättartradition kring en så säregen plats?  Annan kunskap kring den? Har den ens ett namn- Kanske ett som glömts bort?

I min fantasi väcks berättelser om troll och smådjävlar, rädsla och offer.

Om de lockande hällarna och den djävulska sprickan man kan falla ner i. Om vad som vid utvalda tillfällen kan komma upp därifrån om man inte passa sig och blidkar de väsen som där hör hemma.

Ha ha Ja ni hör ju fantasin som våra promenader skapar hos mig. Tänker att det nog gjort det hos våra förfäder också 🙂

Men

Vet du nåt om platsen, om än så lite? Har du hört nåt berättats, om så bara ett fragment?

Berätta för mig.  Maila mail@asahalin.se eller ring/sms 0706271401

Så kan jag söka vidare

 

Vi vandrar vidare över hyggena

och hittar sjön Tarmen som ligger där vacker och blank i snårskogen bland hällar och blåbärsris.

På vägen tillbaks besöker vi den lilla stugan där i branten

Man har satt upp en informationsskylt som är så himla bra. Tusen tusen tack för det. Det ger identitet, kunskap och värde till platserna vi ser och besöker. På så vis värnar vi mer om dem och är mer rädda om dem.

Tyvärr behöver den uppdateras då texten börjar försvinna och är otydbar. Har du texten får du gärna maila mig den. Är så nyfiken 🙂

Vi slår oss ner vid stugan och pustar ut och njuter av majsolen. Funderar och diskuterar om det vi sett och promenaden vi gjort.  Jag känner mig lite iaktagen. Som om någon betraktar oss på avstånd. Men ser inget. När vi går tar jag bilden på stugtaket genom skogen. Den vackra skorstenen,

I höstas tog jag fram mitt trollspö – ja ni vet den digitala pennan. Och titta där är han ju. Ett trollspö och en trollring. Det är grejer det 🙂

Önskar er alla en trevlig dag. Skriv gärna en rad här nedan. (anonymt går bra. strunta i att skriva på fältet ”Webbplats”)

Trollringens bilder klicka här

 

Er ciceron, berättare, skogs vandrare och guide

 

Hälsningar

Åsa Halin

Berättare, Vissefjärda, Småland – ja aldeles på gränsen till Blekinge och Kronoberg

 

 

mail@asahalin.se

sms el. tel: 0706271401

Berättaraftnar och Skogsturer Klicka här

 

Akvareller i ateljén i Vissefjärda