Berättandet var en viktig underhållnings form en gång. Ja ni vet, innan böcker och tidningar, radio och tv, datorer och smartphones. Men vad var det man berättade på gårdar och i stugor kulna höstkvällar?

Man skulle skrivit ner…

Ja, i din närhet har det kanske också funnits de som berättat? När man drar sig till minnes och försöker återge…inser man att bara fragment finns kvar.  Och så utbrister man… ”Varför skrev man inte ner?”

Men du… Det fanns faktiskt de som gjorde det.

Berättarna- de som dokumenterade

I tex. Folklivsarkiven hittar man dem,  intervjuerna nerskrivna, ofta på mål. Ibland skrivna på maskin men ofta också för hand. Inte alltid lättlästa

Men spännande berättelser om hur det kändes när man tände den första fotogenlampan i byn och byns ungar tryckte näsorna mot de kalla fönstren och gapade av hänförelse,

Historierna och sägnerna

Där tipsar Kajsa i Gajemåla om hur man botar allehanda krämpor och Herr Ankarring i Eremitemåla berättar om hur det gick till då,när människorna och trollen levde sida vid sida i världen. Ja sedan jättarna dragit norrut. 

Folkskollärare Hartman berättar om Fåglasjö, och hur man levde i stugorna och gårdarna där.

En man i Påryd berättar om en kvinna, var det hans momor? Som var en sjusärdeles duktig hembrännare. 

En dam i Holmsjö berättar om källor eller älvaådror- och man anar traditioner som går långt, långt bak i tiden och som pågick jämte kristen tro. 

Husormar… som man matade? Nej- tänker du, inte här, väl? 

Jojomen- kan jag berätta.

Vår spännande historia- folklivshistorien

Hur vi levde engång. Ibland kan man fråga sig…varför man gör på ett visst vis? Jo, man har lärt sig att alltid spara några äpplen på trädet. Några strån på åkern, kanske man böjer dem mot marken? Men vet inte varför? Man bara gör.

Ja, det är väl för småfåglarna tänker man.

Eller som man trodde en gång, för en kommande god skörd eller kanske för ”Glo-soat” ( Ni har väl hört om henne?)

Julgröten, kärven. Kanske man minns någon som dukade ett kuvert extra under julmiddagen, en plats som stod tom? Eller kanske lämnade maten framme över natten? Varför då kan man undra? Bara traditioner, du vet. Kul med traditioner!

Eller var det för att man lägre tillbaks trodde att  de döda återkom julnatten för att äta- och för att gå på de dödas julotta?

Så mycket spännande…man häpnar, inser att de är besläktade med andra kulturers traditioner, på nåt vis.

Någon fnyser – sån´gammal skrock!

Gammal skrock och vidskepelse, tänker andra och fnyser lite nedlåtande. Men ändå,  folks ( som du och jag) vardag en gång.

Och du…

Hur är det med nycklarna på bordet? Eller en spegel som går i kras? Kanske fredag den 13e?  Spindlar och regn?

Ja.. Och att inte gå på A-brunnar. Jag tänker, fanns det ens A-brunnar förr?

 

Välkomna så ska jag berätta

Åsa Halin

Berättare

Vissefjärda, Småland