Kalmar Ledung
Det hela började med ett dokument där det står om en Norsk kung som kristnade Smålänningarna… vad var nu detta? Så spännande.
I somras fick jag ta del av några dokument ur Emmabodabygdens arkivförenings stora välordnade arkiv här i Vissefjärda. Fantastiskt! Det var bla. information nedtecknat av en man som vuxit upp i Vissefjärda och hade ett intresse för historia, kan man förstå av texterna. Så mycket spännande. I förra veckan samlade jag ihop de sista som jag inte hunnit läsa i sommar. Blicken fastnar på ett dokument där det står ”Årtal i Vissefjärdaortenshistoria”. Jag har lite bråttom men …
Överst på listan står…
”1123 Den norske kungen Sigurd Jorsalafare företog ett plundringståg till östra Småland under sken av att kristna smålänningarna”
Vad är detta? Det fångar verkligen mitt intresse. Vad gjorde den norske kungen här? Var man inte redan kristna här vid den tiden? Vad betyder Jorsalafare?
Spännande historia
Jag googlade och en spännande och för mig, förvånande historia träder fram.
Nu hade jag, för enkelhetens skull tänkt spelat in en film där jag berättar historien. Faktum är att jag spelat in allt nere vid Törn i vacker dimma idag men nej… ibland går det troll i produktionerna och nu… får det bli skriftligt då filmen helt enkelt inte fungerar idag. Så kan det gå. Tekniken…
Historien om Sigurd Jorsalafare
Jag måste nog kolla upp detta. Jag funderar ofta över historien när jag promenerar i skogarna här. Närheten till den Danska gränsen och som jag förstått en väglös obygd under stora delar av historien. Funderar över hur folket hade det en gång. Hur här såg ut. Lämningar i form av olika stenmurar och rösen vittnar om att här bott folk i många åldrar. Staplat sten har man nog alltid gjort i denna delen av Sverige.
Men den här historien om Sigurd, jag googlar och läser… Det visar sig att han levde mellan 1090-1130 och var kung av dåvarande Norge 1103 tillsammans med sina bröder. Hans far hette Magnus Barfot. Han nämner jag bara pga. det underbara efternamnet. Sigurd deltog som förste europeiske monark i ett korståg till Jerusalem 1107-1111 och står nämnd som en av de första korsfararna. Han far med 2000 man och 60 skepp ner till Medelhavet och Jerusalem.
Man krigade- inte alltid mot icke kristna. Vid Medelhavet krigades det på Iberiska halvön liksom på Ibiza och Mallorca. Människorna där råkade ut för samma behandling som Smålänningarna senare. För kristna, de var de allt redan till stora delar.
I Konstantinopel vänder man hemåt- då via häst. Man byter bort de 60 skeppen med kejsaren och får istället hästar och vägvisare. På det viset återvänder han till Kungshälla (Kungälv) där han har sitt kunga säte i Norge. Jorsalafare betyder just Jerusalemfararen
Det är Snorre Sturlasson den Isländska författaren 1179-1241, som skriver om Sigurd och hans bedrifter i en sina texter. Enligt Snorre var Sigurd en storvuxen man med brunt hår, inte särskilt vacker men välväxt, snabb, ordkarg och inte särskilt vänlig. Dock var han vänfast, ärelysten och bestämd. Kanske bra drag som just korsriddare. Vem vet?
Mot Småländerna och Kalmarna
Det exakta årtalet anser man sig veta då man nämnt att turen till Småland skedde just året innan det stora mörkret. Det stora mörkret var solförmörkelsen år 1124 i augusti. Så 1123 beger han sig åt sydöstra Sverige till. Han har hört av Kung Nils av Danmark att Smålänningarna var hedninska och behövde kristnas. Detta då Danskarna under ett krigståg medtagit ett antal Torshammare från Småland som man tog som bevis att man ej ännu kristnats.
Man beslutar sig att göra gemensam sak och mötas i det som idag är södra Sverige. Tyvärr blir Sigurd försenad och Nils måste vända hemmåt med sin här pga proviantbrist. När Sigurd upptäcker att Nils inte är på plats blir han rasande och hämnas på danskarna genom att anfalla det som idag är Simrishamn.
Efter att ha härjat i Simrishamn beger han sig till köpbyn ”Kalmarna”. Staden är som jag förstår inte grundad än vid denna tiden.
I berättandet skriver flera historiker att detta med att kristna Smålänningarna nog bara var en undanflykt. För vid tiden för Sigurds besök fanns många kyrkor redan i trakten. På Öland finns runstenar som talar om att de redan var kristnade vid tiden. Man var nog snarare ute efter byte
Maktvakum
Ja, det var ett maktvakum i regionen som vid denna tiden snarare bestod i ett antal självstyrande områden, bonderepubliker eller kanske hövdingadömen som ingen kung ännu mutat in. SMÅLÄNDERNA
Kalmarsunds området var instabilt och oroligt. Under 1100-1200 talet byggdes mycket militärt i området. Torn och fornborgar restaurerades. Man anlade pålspärrar vid åmynningar och kyrkor från denna tiden hade ofta skottgluggar som i Hossmo och Käckeberga kyrka..
I en artikel skriver Dick Harrysson att de Småländska bönderna i Möre, Kalmar , Emmaboda, Nybro och Torsås inte hade mycket att sätta emot dessa krigare. Man tror att detta pågick några veckor under sommaren och slutade med att man krävde en ”Vinstgäld” eller ”underhållsskatt” (benämns lite olika i olika nedteckningar) på 1500 nötkreatur av Småländernas befolkning. Med sig hem hade man även mängd skatter och dyrbarheter som man ”beslagtagit”. Någonstans står det att Sigurd gärna omtalade detta korståg till Småländerna. Det ansågs som ett hedersamt uppdrag att kristna hedningar om man dessutom gick berikad ur det så var det ju alla tiders. Att vara korsfarare höjde dessutom ens status.
Detta kom att kallas Kalmare Ledung
Vad är Ledung
Ledung eller leding är en medeltida term för krigståg främst till sjöss. Man ställde upp med den folklig krigsstyrka. Men ledungen var inte detsamma som bondehärar, uppbåd eller hirdmän.(kungens personliga krigare) Varje år hade kungen rätt att i viss ordning bjuda ut ledung. Den storman som ensam förmådde utrusta ett ledungsskepp fick vissa förmåner..(kanske en föregångare till frälse-befriad)
Källor bla.
Sveriges Radio, Vetandets värld Elisabet Renström,
Dick Harryssons artiklar i olika tidningar tex Barometern och SvDbl.
Kristina Bengtsson, ( utställning i Kungälv)
Kalmar läns Fornminnesförening Fabian Bacherendz (1898-162)