Snart Midsommar igen! och du nu är naturen som mest magisk och så där trolsk .  I går när jag cyklade hem vid midnatt och såg in i ”skummtrasket” under granarna, tänkte jag på den där melodin ”Visa i Molom” . Har du hört den tro? Texten är så där mystisk som naturen själv just nu.

– Nu hoppar haren kråka… (klicka på länken så hör du via you tube)

Trolska midsommar tider

Förra året vid denna tiden tog jag en promenad längs en av krokvägarna här utanför Vissefjärda och stötte på mina första stubbtroll. Roliga och fina minnen från ”Smålandsdjungeln” minnen som inspirerade mig så.

De ligger och mognar och jag är säker på att det  kommer att komma ut nåt bra av dem. Måste bara invänta tills det är färdig processat om man ska använda en modern term.

Vid bäckfåran

Häromdagen tog jag staffliet, kameran och färgerna och åkte till Stenfors söder om Tingsryd. En varm, varm dag. Som Du kanske minns är en ovan friluftsmålare, så det kräver lite tillvänjning detta med att måla i det fria. Inte irritera sig på vinden som fladdrar i pappret. Eller på myrorna som vill knalla runt i färgen. Inte heller på flugan som gillar min gula färg som ligger där kladdig på blandskivan.

Jag fastnade för stocken som tappat fotfästet. Eller kanske  rotfästet.

Stort, magnifikt och iögonenfallande så klart. Den hade liksom lagt sig tillrätta där ut över bäcken. När  man står där med penseln i handen börjar man se det finstilta. Den spegelblanka vattenytan. Den stillsamt vackra barken, den verkliga såväl som illusionen. Tittar man noga ser man de lätta krusningar som en insekt eller kanske fisk bidrog med.

Man blir andlös av det vackra.  (Musik: Grieg Op33 Varen)

Något blått fladdrar runt och retar i blickfånget

Men något irriterar i ögonvrån. Något blått fladdrar förbi. Snabbt och retsamt. Tänkte väl att – Ja ja Det är väl en sån där blå… fjäril eller nåt. Visst är det märkligt, man viftar liksom bort det. Men det var så påträngande att jag till sist lade ifrån mig penseln och tog upp kameran.

Därefter fick jag en lång stund som jag sent kommer att glömma. Och dess snabba, retsamma trollsländor liksom lockade mig att se annat- som jag skulle missat om jag inte träffat dem.

En vilande trollslända fick mig att upptäcka grodan som simmade strax bakom Ett, två tre och ihop. precis som i simskolan. Men denne elev simmade under vattnet.

I det vackra gräset som står som lansar i strandkanten lekte de. Ibland många, ibland ensam. Skojade, jagade varandra. Som om de ville visa och glänsa inför varandra.

De flyger fram och åter över vatten ytan. Massor med foton av dessa- missar de flesta. Så ger man upp… och DÅ ser man grodan i vänstra övre hörnet som också vilar, men mot en pinne.

och  grenverket som ristar tunna zick-zack linjer med sina grenskuggor i det blå vattnet.

Jag ser stenarna som i det bärnstensfärgade vattnet ger fina skiftningar. Och där är de igen… de blå älvorna som retsamt leker framför kameralinsen och i ögonvrån. Musik Tullpolskan

Och  där över vattenspegeln-blåare än himlen själv. Så snabb och retfull att jag inte hinner med. Men nåt annat fångar min blick. Som om det var vattenspegeln som Trollsländan ville visa. För lövverket över mig, tillsammans med himlen och trädens skuggor, det bärnstensbruna vattnet och stenen där under. Tillsammans bildar de  en mosaik i så vackra färger att jag håller andan.

Skiftar konstant och ritar om sig. En insekt åstadkommer en krusning och så förändras bilden. (Pugh Rogerfelt _ Små lätta moln)

 

Efter några timmar där vid bäcken

Målandes och fotograferande tillbringar jag några timmar där i solen vid bäcken. Min röda nacke påminner om varför man ska ha skjorta på sig vid friluftsmåleri- åker jag hemåt.

Mållös, rofylld och tillfreds.

 

Om kvällen vid fotona

Om kvällen när jag går igenom fotona får jag uppleva allt på nytt. Jag ser jag att de gäckat mig, snabba som de var. På de flesta bilderna syns de som små streck eller nåt himmelsblått sudd. Men grenarnas speglingar och den smaragdgröna mosaiken finns kvar.

Upptäcker en groda som jag tittat förbi där i verkligheten. Såg nu också skuggorna som de himmelsblå sländorna lämnade i vattnet.

 

Känner mig så lycklig och oändligt tacksam att jag får se detta – som man så ofta bara tittar förbi.

Nu målas det vattenspeglingar och trollsländor i ateljén i värmen, mellan motorcyklar, blommor,  mc,  bilar och annat skoj som jag har på tapeten just nu.

Trevlig midsommar alla vänner

Skriv gärna en rad här under så jag vet att någon läser och uppskattar där ute i cyber rymden. Anonymt går bra. Sätt punkter på fälten.

 

Hälsningar

Åsa Halin

konstnär, Vissefjärda, Småland

 

 

 

Cornelis Vreeswijk, Sommarkort

 

En föreställning blir tråkig utan publik :). Applåder gör den bättre