Gubben och rödhaken

Berättaren och rödhaken.
Ja en dag satt den bara där och plirade mot gubben. Han undrade vad det var frågan om, gubben
Varje morgon kommande dagar, satt rödhaken där på trappen och glodde uppfordrande på’n. Men det är ju i jösse namn bara en fågelkrake tänkte gubben.
Men rödhaken var med om dagarna, tittade när gubben klöv ved, lagade cykelkedjan och när ’an åt gröt’n. Gubben tog en kaffetår på fat och drack på bit. På det andra fatet smulade han ned en torr vetelängdsbit som han bjöd till rödhaken. Han glodde på gubben och på vetelängdssmulorna.

Så en dag satte han sig på kepsen och gubben tyckte det var rätt trevligt.- ja så länge han inte gjorde sina behov där uppe. Då blev gubben tjurig och ryade hela dagen åt spektaklet.
Men nästa dag var det glömt och fågeln- han liksom lärde sig.
Ja så gick åren…
Gubben brukade berätta historier och rödhaken liksom lyssnade och plirade.
De blev just som ett sällskap för varann’, di där två

(Med inspiration från berättelsen med rödhaken jag fick i av en dam Ryd härom veckan då jag berättade sägner och historier för ett glatt gäng damer.

Gubben och rödhaken