Gubben i gläntan
Jo den där gubben i skogen. Han som bodde där i gläntan där granarna svepte sina grenar mot backen. Ungarna var allt lite ängsliga för honom och kärringarna tyckte nog han luktade lite illa. Gubbarna i byn tyckt han var knepig då han var tystlåten och höll sig för sig själv. Han liksom tittade på människorna med en blick- som de inte förstod. Var det kanske med lite med kritik?
Nä han fick va…
Där bodde han i sin stuga.
Ja, han hade nog sprungit där sedan barnsben, gubben.
Det hade aldrig blivit av att han flyttat. Han trivdes ju bra där i gläntan och han trivdes bra i sitt eget sällskap.
Ibland pratade han högt med sig själv och med … träden, ekorrarna och till o med grisen som då och då kom förbi och grymtande ställde till det utanför trappen, för gubben. Ja då kunde han nog bli lite….grinig. Men grisarna gjorde ju så- det var inte så mycket att göra åt.
Ibland kunde man se honom klappa om en ”redi” gran och säga att ”Du har allt lagt på dig bra i år du”
Han hade ju också sällskap. Hasselmusen som til lsist flyttat in i stugan och som tyckte mycket om när gubben talade så där milt och vänligt till honom.
Text och akvarell Åsa Halin
Om du uppskattar, skriv då gärna en rad. Anonymt går bra. Så vet jag att någon läser och uppskattar
hälsningar
Åsa Halin
Vissefjärda
anekdoter, Åsa Halin, bärättelser, historier, illustrationer, sägner, sagoberättare, sagoillustrationer, Sagor, skogen, Småland