Skip to main content

Man frågar mig – Har du inga motiv från Vissefjärda?

Jag får ofta frågan här i kommunen om jag inte har lokala motiv. Såklart att jag har 🙂 Det är ju härifrån mycket av min inspiration kommer. Ibland sånt jag stöter på under mina skogspromenader. Dessa finner du nu bla i mina digitala, sago och sägeninspirerade bilder. Självklart också i mitt akvarell måleri. Så… varsågoda. Ett urval av akvareller...

Fortsätt läsa

Små berättelser

Nu har jag samlat några kortare berättelser och poesi här tillsammans med några av mina illustrationer. Uppskattar du? Skriv då gärna ett ord här nedan, så vet jag att mina berättelser landar hos någon ute i cyber rymden. Anonymt går bra Samtliga foton, akvareller och digitala illustrationer av Åsa Halin. Liksom texterna. Välkomna till Halins värld Jättarna   Jodå-...

Fortsätt läsa

Gubben i gläntan

Jo den där gubben i skogen. Han som bodde där i gläntan där granarna svepte sina grenar mot backen. Ungarna var allt lite ängsliga för honom och kärringarna tyckte nog han luktade lite illa. Gubbarna i byn tyckt han var knepig då han var tystlåten och höll sig för sig själv. Han liksom tittade på människorna med en blick- som de inte förstod. Var...

Fortsätt läsa

Sägner och historier – Evenemang i jul

Hejsan Jag är i gång att planera skogs turer på temat sägner och anekdoter. Olika längd och teman och såklart anpassade till väderleken. Snart är de klara. Passa på att följa med på en promenad för vintern är inspirerande och stämningsfull ute i skogen även om det är grått, dimmigt, frostigt eller soligt. Planerade berättaraftnar i Juletid Klicka...

Fortsätt läsa

Besöket

Så befann hon sig inne i det gamla vagnslidret ändå. Ja faktiskt rätt under det. så märkligt ändå. Föräldrarna hade sagt att detta var ”Absolut förbjudet område”.  Kanske de inte kände till gumman här i bottenvåningen eller var det till och med under… De som varnat för det gamla fallfärdiga uthuset på gården. Ja det var...

Fortsätt läsa

Jo jag kände mig allt lite…bevakad där vid ödegården

Några dimslöjor  ringlade sig liksom upp från gölen, genom skogen och runt ödegårdens ”gamm-ek” (rospiggska för Gammel- ek :)).  En fågel ropade någonstans. Lite vemodigt men vackert. Höstluften var hög, kall och klar. Jag tog ett djupt andetag och njöt av morgon stundens stillhet. Gården med sin nu lite vildväxta trädgård, slingerväxernas tur över...

Fortsätt läsa