Anekdoten om sommaren 2018 och man kunde promenera ut till sjön Törns Öar utanför Vissefjärda.

Denna skröna publicerade jag 2018 vid jul tillsammans med skissen på min Facebooksida ”Vissefjärda Historier”. Hur målar man Jättar? Jättar som har förkläden och händer stora att de kan samla in stenblock som är 1,5m i diameter? Hm. Detta var 2018 när sommaren var så het och torr och gräsmattorna förvandlades till beiga ryamattor. Man tittade ängsligt mot skyn av rädsla för bränder och i sjön Törn här utanför Vissefjärda kunde man långt in på vintern gå torrskodd ut till öarna i sjön.
Hade jag levt för 150 år sedan eller längre tillbaks hade jag kanske trotts torkan tyckt att det var märkligt och onaturligt det hela. Så jag skrev en skröna på gammalt manér om hur sjön Törn tömdes på vatten år 2018. Till historien hör att man i byarna kring sjön grymtade lågmält att det minsann var Karlskroniterna som använt för mycket vatten denna torra sommar.

Så var så goda. Skrönan från 2018 om vad som hände sommaren 2018 utanför Vissefjärda, minsann 🙂

————————————–

Tomten funderade mycket över vad som hänt med sjön, där vattnet var så lågt som han aldrig sett, någonsin. Han hade sina aningar.

Så på julafton då jultomten delade ut alla julklappar passade Vissefjärda tomten på att promenera till Antamålarör där jättarna fortfarande bodde. Men eftersom ingen längre trodde på dem var de rätt svåra att få syn på då de blivit näst intill genomskinliga.

Bocken slog följe och när de var högst upp på översta stenblocket  och kunde blicka över träd topparna, då ropade de och…  -Se där dök de upp på himlen. Jättefruns Antas förkläde var lagat med en jättelapp, tomten visste anledningen.

Nåja de var glada att få julbesök. Och även om julbocken höll på att få slag när han fick syn på dem, man ser ju inte jättar var dag, så gick besöket bra och de hade en trevlig stund.

När tomten nämnde sjön Törn och att man kunde gå torrskodd ut till öarna i sjön, då började jättarna skratta tills de nästintill tappade andan.

Aha tänkte tomten- det var som jag anade med de här luriga jättarna.

Tillslut berättade de att deras son hade fyllt 700 år i somras och de hade ställt till ett jätte-kalas. Jättar från när och fjärran hade kommit och man hade festat i dagarna 30 som man ju gör när man är jätte. Och de hade ju alla blivit så törstiga och varma… för det var ju så varmt.

De tyckte att det var förfärligt roligt att Karlskroniterna fått all skulden… och så fortsatte de skratta Ända på borta vid Ellingsmåla och klockarstenen hörde bocken och tomten de tokiga jättarnas skratt.

Ja det var just som man kunde ana med de där jättarna i Antamålarör utanför Vissefjärda