Tomten på bryggan
Den här julaftonen låg marken bar men frosten, den spretade yvigt från gräs, mossa och barr. Solen hade ett säreget ljus, milt och som av guld.
Någon satt på bryggan
Isen låg över sjön och på bryggan satt en liten en’. Man mer förnam än såg honom. Det var flera månader senare som jag tog fram den digitala pennan och tänkte att han nog ville presentera sig nu. Jag log när jag såg honom. med vantarna bredvid sig och minsann…dinglade han inte med benet? Det visste jag inte att jag tecknat.
Tomten
Han satt och blickade ut över sjön och allt det vackra glittret som den milda solen spridde över isen. En liten figur med vitt skägg. Nissen, i sin ”pinnahätta” och bredvid hade han vantarna som han plockat upp bak’ kyrkan för många hundra år sedan. I och med det tog han jobbet som tomte där i Djuramåla. Det var så man gjorde när man saknade en gårds tomte. Man placerade vantarna bakom kyrkan vid jul. Var de borta dagen därpå- Ja, då visste man att en tomte skulle komma till gården under nästkommande år.
Julgröten
Nu vid jul skulle han äta av gröten som man satte ut. Ja så var seden.
En tomte i grannbyn fick en plats dukad vid bordet, där på hörnet. Sådan kunde också seden vara. Ja, faktiskt även in på 1900 talet gjordes så på sina håll. Inget man talade om -man ville ju inte verka obildad och vidskeplig såklart. Men en trevlig sed var det. Vem visste hur gammal den traditionen var? Folktro och kristendom sida vid sida, minsann.
Men tomten i Djuramåla kände sig inte bekväm att sitta där vid bordet. Han föredrog gröten i skålen såsom det alltid varit.
Den flitige
En kvinna berättade i en nerteckning jag fann i Folklivsarkivet på Lunds universitet. Hon berättar om traditioner kring jul vid sekelskiftet 1800 – 1900 talet. Kvinnan berättar utförligt hur man skulle montera ner spinnrocken vid Tomasmäss. Prydliga och bestämda buntar med spinnrockens delar och med ”trollknutar” om. Man sa att under julfriden mellan Tomasmäss och Knutsmäss fick inget jobb utföras och sannerligen ingen kringrörelse som att mala och spinna tex.
Men det var väl bara att låta bli? Tänkte jag. Men då förstod jag inte hur flitig och arbetsam just tomten kunde vara. Bäst att slå trollknutar runt delarna så han inte kunde dra elände över gården med hjälp av sin flit.
Foto, Foto illustrationer av Åsa Halin Konstnär och Berättare. Vissefjärda
Skriv gärna en rad nedan i kommentars fältet. Det är skoj för en berättare som mig. Du ger kommentarer anonymt om du inte anger ditt namn och du behöver ej fylla i webbsidan.
Trollringsbilder
Åsa Halin berättare, gnome, saga, Småland, tomte, tomtegubbe