Sägnen om Pukes skatt i Lassabacken, Klättorp- och korparna

Då, en gång för mycket länge sedan. Ja i heden tid som det står skrivet. Då levde en mäktig och rik vikingahövding här i Vissefjärda vid namn Puke, sas det. Han levde där på den befästa gården på sin ö mitt i Lyckebyån.  Ja det sägs att det är precis där kyrkan står idag, minsann.

Puke, som var en rik man, hade rest i öst och i väst och rövat med sig skatter hem. Nu på sin ålders höst ville han göra en allra sista resa i Västerled. Därefter skulle han kunna slå sig till ro och njuta av sin rikedom, makt och den respekt som resorna berättigade honom till. Så planerades avfärden. Väl planerades den  kan man ana för det var långt man skulle fara och farliga trakter besökas.

Vid Lyckebyåns mynning nere i det som idag är Blekinge. Där vid Lyckå låg skeppen lastade och klara, men före avfärden ville han för säkerhetsskull se över sitt myckna guld och silver.

å det var oroliga tider i trakten och Puke var såklart rädd om sitt guld. Tryggast skulle skatterna ligga i jorden ifall ofred eller brand skulle härja hans gård under resan i västerled.

Många arbetade för Puke men den mest betrodda kämpen hette Lasse. Han blev anförtrodd hemligheten med skatterna och tillsammans grävde de ner tre skäppor med guld och silver. Ungefär en halv tunna. I en grubacke öster om Kyrksjön.

Lasse som blev kvar hemma fick i uppdrag att vakta skatten.

Lasse byggde en stuga över skatten och därmed kom skatten att ligga under spismuren som var uppförd av sten . guld och silver Lasse som kände tyngden av uppdraget beslöt sig för att anförtro hemligheten för två korpar.  Mest oroade sig Lasse för trollen som ju fanns i trakten på den tiden.

Trollen var kända för sin girighet och glupskhet efter just guld och silver. För att hålla dem på avstånd valde Lasse att vakta skatten om nätterna, då för att kunna vaka över skatten med en lykta. Man kunde se Lasse vandra om natten med sin lykta där runt stugan, bland furorna, i backen ner mot Lyckebyån.

År ut och år in

För tiden gick och Puke, han återvände aldrig. Men Lasse nåddes aldrig av nyheten att Puke dött under ett slag i Normandie. Lasse och korparna skötte vakthållningen av skatten.

Åren gick

Och en dag kom pesten till bygden. Förödande gick den från by till by och många, många dog. Byar stod tomma och stugor likså. Däribland Lasses stuga då han avlidit i den förödande sjukdom.

 

Stugan förföll och tillsist föll den samman. Törnen och vildrosor täckte tillsist den lilla kullen efter den rasade murstocken och grunden. Ingen kunde ana vilken hemlighet som dolde sig där under kullen.

Korparna uppfyllde sitt löfte och generation efter generation såg de efter skatten. När människorna kom för nära skränade och lät korparna så besökarna tappade kontrollen och tillsist begav de sig från platsen.

Men ibland hjälpte det inte som den gången en man med slagruta kom genom skogen.Kanske var han var lite…känslig. För det var just som han letade efter nåt. Han gick där och rotade i resterna och i gruset. Korparna flög och flaxade och försökte jaga honom på flykten. Men inget hjälpte. Till sist böjde han upp sitt huvud för att se vad det var för nåt som förorsakade oron. Då slog korparna ner och högg ut hans ögon.

Sedan dess har ingen besökt Pukes backe.

 

Korparna finns kvar där än idag och sköter sitt uppdrag de fått av vikingahövdingen Puke. Än idag  kan man mörka nätter nätter se som en lykta som irrar i backen mellan träden.

Om dagarna kan man än idag höra korparnas  rop efter skogsvandrarna.

 

Och tur är väl det säger jag, för jag har också hört att så länge korparna finns… Ja hur var det nu.

 

Efter en nedteckning av Henning Skårin, Kyrkeby/Vissefjärda. Tack AnnKristin Elgan för att jag fick ta del av sägnen som jag sökt efter så länge.

Om du tycker om sägnen och bilderna. Skriv en rad  här nedan. Anonymt går bra.

 

Du vet väl att jag erbjuder både berättaraftnar och skogsturer med berättande på temat historier, historia, sägner och folktro. Klicka här för mer info

 

Hälsningar

Åsa Halin