Ekbottans goda konfekt

I ett dokument nedtecknat år 1933 av Johansson/Holmström berättar någon som heter Cederbergh diverse små historier om ditten och datten. Vättar, Jättar , Odens ritt och skatter men också om tiggare och marknader.

Man nämner ett antal tiggerskor som gick i byarna.  En av dem var Ekbottan. Hon hette Botel eller om det var Bothild och var gift med en man vid namn Ek. Så blev det Ek-Bottan. Har märkt att man ofta givit smeknamn på det viset.

Ekbottan var rätt omtyckt i gårdarna, speciellt av barnen. Hon gick nämligen runt och kokade konfekt. Man kunde välja mellan gul konfekt och vit konfekt.

”Hon använde socker som hon krossade med foten på golvet och det var även ägg i karamellerna. Rörde samman på spishällen och droppade i lite av äggröran på ett gråpapper.” (brunt omslagspapper?)

Ville du ha vit konfekt använde hon endast vitan av ägget.

Ville du ha gula användes endast gulan.

”För att det inte skulle klibba fast blötte hon pappret med tungan”

Jag undrar om det är så att gråpappret återanvändes?

Det smålänska utrycket ”Kvackmagad” var nog inte uppfunnet på den tiden 🙂

… och du, skriv gärna en rad (anonymt går bra) nedan(fyll i en punkt på fältet för hemsidan tex)  så jag vet att läsare finns till mina blogginlägg. På så vis blir man taggad att skriva fler 🙂

Åsa Halin

Vissefjärda