Höstfärger och ny utställning här på webben

Hösten , så  inspirerande. Men hur målar man höstfärger utan att det blir skarpt och grällt? Det är ju bjärta färger men på ett vackert och subtilt sätt.  Dimma och blånande distanser.

 

 

 

 

 

 

Mossa och lav i skarpa färger som ändå inte sticker i ögonen. Klar luft eller fukttyngd med dimdroppar tunga och virvlande framför mig på skogsvägen. Små svampar i undervegetationen och den bleka låga solen som smiter in under granarna i mörkskogen. Hur målar man det? Mycket tänkande, färger, papper, penslar. Lite tungt , svårt kan det bli men så plötsligt släpper det.

 

 

 

 

 

 

Promenader på slingrande vägar, duggregn i ansikten. En vindpust som luktar ljuvligt av porsen i kärret intill. En nötskrika lyfter hastigt. Oj! Droppandet från våta löv och granarna vars doft får en att tänka på en annalkande jul.

 

 

 

 

 

 

Som sällskap vid penslar och färg i min ”atelje”, musik så klart.  Det är så olika. Ibland P2 och jag får nya favoriter inom det klassiska området.  Ibland jazz och vid andra tillfällen Nina Simone eller Van Morrison.

Denna veckans musik? Faktum är att jag spelat mycket folkmusik. Inte Irländsk eller brittisk utan svensk. Varför inte? På Spotify hittar du listan: ”Svensk folkmusik, vemod från alla landskap” . Jag älskar det, inte alltid, men denna veckan var den listan perfekt 🙂 .  och Du! faktum är att svensk folkmusik platsar galant bredvid den Irländska folkmusiken, den svenska är också är vemodig på nåt vis med rötterna i myllan. Lyssna och njut!

När jag var tonåring lärde jag mig snoa, hambo, schottis och vals. Det var så roligt och väldigt jobbigt. Brukar tänka att det är märkvärdigt att inte gympaföreningar anammar ”gammeldans” som gymnastikform invid Zumban.  Så kul och så jobbigt och … på väg att glömmas känner jag.

Så det propagerar jag för.

Det är sånt jag tänker på vid penslarna

-och du. Skriv gärna en rad här under, om än kort, så jag vet att någon läser där ute i cyberrymden 🙂

Vi hörs snart

från Åsa Halin

Vissefjärda